Updt. 4 november


Jag vet inte ens varför jag gråter, kan inte hindra tårarna som bara rinner.
Vad fan hände? Hur kunde det bli såhär? 
Min kropp vibrerar konstant och magen krampar i takt med hjärtat som
går på hög speed-deluxe.

Jag behöver verkligen någon som behöver mig,
ensamheten dödar mitt psyke och smular ner mig bit för bit.

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans


.

Kommentarer
Postat av: din fru!

man får ju ringa sin fru om det är så! <3

2009-11-06 @ 22:30:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0