Jag orkar inte, jag orkar seriöst inte!
Skolan kommer bli min död, jag kommer gå in i väggen och bara bryta
ihop helt och hållet snart. Jag klarar inte av den här pressen och verkligen
inte den här prestationsångesten.

Om vi säger att jag sitter och pluggar i en timme så är det bara kanske en
halvtimme av den tiden som jag verkligen får något gjort. Jag tappar tålamodet
direkt, blir jätte rastlös och kan inte sitta still och kan verkligen inte koncentrera
mig. Även om det bara är en text som det står "Jag har en blå bil med runda
hjul på" som jag ska läsa så kan jag behöva läsa den flera gånger om för jag
tappar tråden och omedvetet börjar tänka på annat vilket leder till att jag sekunderna
efter inte alls kommer ihåg vad jag precis läst!

Och det är så jääääävla jobbigt för jag har alltid vart rätt bra i skolan tidigare.
Jag har fått bra betyg på det jag gjort och mycket beröm ifrån lärarna och jag hatar det.
För nu klarar jag inte av att pressa mig själv och lägga ner så mycket tid på en uppgift
så jag får mer än G för jag har verkligen inte orken till det, och då får jag ångest över
det istället för att jag VET att jag skulle kunna ha gjort det mycket bättre om jag bara
lagt ner lite mer tid och ansträngt mig lite hårdare, för jag vet att jag innerst inne är
kapabel till att klara det galant, MEN jag kan inte göra det för samtidigt så VET jag att
om jag ens försöker så kommer det bara leda till en ångestattack och total breakdown.
Det är inte det att jag klagar över ett G, verkligen verkligen inte, det är så mycket bättre
än vad jag vågat hoppats på och fått dom senaste åren, men ändå så kan man inte låta
bli att bli så jävla besviken på sig själv och rent ut sagt nere när man får tillbaks det
resultatet när man för bara några år sedan hade fått VG eller kanske MVG, och när man
innerst inne vet att man skulle ha klarat av att fått det nu också om det inte hade vart
för ADD:n.

Jag kan inte påbörja uppgifter och det tar jättelång tid innan jag kommer igång,
och jag kan inte avsluta uppgifter och blir aldrig helt färdig med dom utan ger upp.

Paniken kryper i kroppen och dom snabba hårda hjärtslagen gör det svårt för mig att
andas, kroppen vägrar att sitta still och rastlösheten äter upp mig.
Jag är helt kallsvettig och skakar i hela kroppen, allting snurrar och jag känner mig
svimfärdig. Jag vill inte vara med nå mer, jag behöver en paus ...
Jag behöver ett lov och jag behöver min Johanna.
Jag orkar inte

Hej typ världens längsta klagoinlägg, hejhej.
Jag va bara tvungen att lätta på trycket och få ur mig all skit innan jag skulle explodera
så då fick bloggen bli mitt offer för att ta smällen.
Nu vet jag inte alls vad jag skriver längre och ska lägga mig på sängen och kanske
gråta lite och tröstäta äckligt godis, godnatt.