Jag och mamma va på seans igår.
Ett medium ifrån Storvreta kom hem till en som heter Kristina där vi
samlades 10 stycken för att få kontakt med "andra världen".

Vi hann nästan inte mer än börja fören Anna, mediumet då, började att beskriva
en man som kom och försökte få kontakt. Hon hann inte mer än att säga att han
va rätt lång och hade glasögon fören jag fick jätteont i magen och började
kallsvettas, jag vände mig direkt till mamma och sa att jag kände på mig att det var
morfar men hon höll inte med, så Anna "skickade iväg" honom igen.

Inte långt efter det så kom Marie, min älskade kära moster! Så som jag har
saknat dig. Det va så jävla vidrigt, helt seriöst! Anna kunde berätta precis vart
någonstans Marie hade ont innan hon dog, att hon hade cancer och vart tumörerna
satt. Och innan hon visste att det var Marie som hon hade kontakt med så började
hon att beskriva den personen som kom och försökte få kontakt, och precis ALLT
hon sa stämde in på henne, och då visste hon inte ens om det var någon i gruppen
som kände henne eller någonting!
Saker som jag hade sagt till Marie när jag låg och pratade med en bild på henne
för typ en vecka sen, astöntigt jag vet men palla bry sig, berättade Anna för mig
att Marie stod och pratade om på andra sidan!

När Anna började berätta hur nöjd Marie såg ut, och hur hon stod och pratade om
mig, om hur stark jag var och hur stolt hon var över mig började jag storböla.
Hade gråtit typ 30595736 gånger innan också, men då storgrät jag verkligen! 
Marie "sa" även att jag vet vad jag vill hålla på med när jag blir äldre och att
jag är på helt rätt väg för att lyckas. Hon sa att hon såg en raksträcka framför
sig som va min färdväg och det va bara för mig att gå rakt på så skulle jag lyckas,
hon kunde tillochmed se målet i slutet klart och tydligt. Och det är så jävla creepy
att hon sa det, för jag känner verkligen att jag hör hemma på den linjen som jag
går nu. Jag verkligen älskar det vi håller på med, och har fått upp mitt intresse för
att fotta och redigera bilder som fa-aan, och så får jag höra ifrån henne att jag
hittat mitt framtidsyrke och desutom kommer att lyckas inom det! Hon sa även att
jag måste stå på mig mer och inte ge vika för att jag vet att jag har rätt, även det
stämde som fan! Speciellt när jag diskuterar med mamma ;)
Har sa massor av mer saker också men jag orkar inte skriva ner allt.

Mamma frågade om Marie hade träffat morfar än och då svarade Anna att det var
den mannen som hade kommit fram från första början som ingen kände igen. Det
var morfar som var där då, precis som jag sa, precis som jag kände på mig.
Hon visste ingenting alls om honom för vi hade inte sagt nått, och helt från ingenstans
så började Anna beskriva om hur yr och snurrig hon kände sig och en söt smak i
munnen. Sen vart hon tyst ett tag för att sedan fråga oss om det var möjligt att han
va full när han dog. Hon började prata om att morfar hade vart alkoholist i största delen
av sitt och innan han dog så hade han svalt ner sömntabletter, som va den söta smaken
i munnen, med alkohol för att sedan ta livet av sig. Hon började att berätta om hur
morfar stod och bad om våran förlåtelse, hon berättade att han va fullt medveten om
hur mycket det han gjorde sårade oss och satte sina djupa spår i våra liv, hon berättade
om hur han hade skitit i allt och inte brytt sig alls om familjen när mamma va liten, om
hur han inte kommer ihåg ett skit ifrån hans barns barndom, och dom få gångerna han
brydde sig så gjorde han det för att han va tvungen. Han kom tillbaka flera gånger under
kvällen och bad om våra förlåtelser, flera gånger..

Anna sa så jäääääääävla mycket mer saker, kommer inte ens ihåg hälften av allt.
Men vart enda litet ord hon sa stämde hela jävla tiden.
Och hon började att berätta saker som det inte finns en chans på världskartan att hon visste
tidigare. Vi hade aldrig varken sett eller träffat henne förr, hon hade aldrig sett eller trättat
oss heller, hon visste inte alls vilka vi kände, vilka vi ville prata med eller nånting och ändå
så lyckades hon pricka precis allt rätt. Vi sa inte ens vilka personer vi ville ha kontakt med,
vi satt bara i en ring runt henne och lät henne beskriva dom som kom till henne och om det
var någon vi kände skulle vi säga till. Men oftast så behövde vi inte ens göra det, för hon
kände på sig åt vilket håll den personen ville förmedla något.

Jag VET att det var morfar och Marie som jag pratade med igår, jag VET att det var på
riktigt. Det skulle inte kunna vara fejk, det går inte.

För jag menar, hur fa-aan skulle Anna kunna veta vad jag sa till Marie, klockan 2 på natten
medans alla andra sov så det inte fanns en chans att någon hörde mig, för en vecka sen?
Hur fan ska hon kunna veta vad jag pratade om, och sen prata till mig ifrån Marie om precis
dom sakerna ?! Jag tycker det bevisar rätt mycke jag.

Det var iallafall det absolut häftigaste och härligaste jag någonsin gjort,
och jag tänker börja gå på seanser oftare kan jag lova.
Det är ett måste, att gå minst en gång till är nått jag MÅSTE göra.

.