Min fru är söt ♥

Alltså jag orkar inte.
Jag vill inte, jag kan inte, jag orkar inte.

Så äckligt jävla less på allt just nu!
Precis som med en trasig ballong så har all kämparglöd
och energi pyst ur mig i form av luft, i form av .. ingenting.
Poff, så var de bara borta. Osynligt, abstrakt, som ett rökmoln.
Det finns inge bevis på att det en gång har funnits där, inga
kvarlämnade spår efter sig som kan hjälpa en att leta upp det,
utan bara POFF, och så var det borta.
Och kvar finns en ballong som ligger där helt skrynklig och
tom på backen och tittar upp. Den enda chansen den har till
att kunna röra sig skulle vara om en stark vindpust skulle svepa
förbi och dra med sig resterna av ballongen i farten, men annars
är den helt livlös. Helt tömd på de föremålet som en gång i tiden
var anledningen till att ballongen kunde sväva omkring i himlen
och hålla sig kvar uppe i luften ..

Okej nu har det spårat ut lite, förlåt ska sluta ordbajsa och få
det till tråkiga "sagor" och jämförelser med skitsaker.

Hur som helst, som sagt var, det finns ingenting kvar längre.
Jag orkar inte ens bry mig om hur jag ser ut på dagarna eller
vad jag har för kläder på mig. Orkar inte sminka mig, orkar inte
platta och fixa håret, orkar inte leta reda på någon snygg outfit så att
säga. Nejnej, det blir till att dra på sig ett par mjukisbyxor och någon
stor tjocktröja när man vaknat och insett att man än en gång sovit
över och lämnar sedan huset helt osminkad och i mössa, fortfarande
nyvaken och lite tandkräm kvar i munnen som man inte orkat bry sig
om att ta bort.

JAG ÄR SÅ JÄVLA NEGATIV IDAG OCH INGENTING DUGER ELLER KÄNNS
BRA !! Vad fan är det för fel på mig? Vad fan hände?

Nej nu ska jag leta reda på min mössa och försöka hitta någon ren tjocktröja
som passar till de grå mjukisbyxorna som får klä mig idag innan jag ska gå
förbi den fortfarande stänga sminkväskan och vidare ut mot bussen ..

Jag skäms fan över mig själv,
jag skäms fan över hur jag inte bryr mig längre.

Lyckades bara sova en halvtimme på hela natten.
På grund av det och min halsont, värken i högra örat, locken för
båda öronen, känslan av att knivar sticks i hela min huvudsektion
när jag sväljer och lite feber så ringde mamma och sjukanmälde
mig imorse.

Dagen har spenderats till 99 % i sängen, och 1 % framför datorn.
Men det jobbigaste är nog att jag inte har ätit någonting på hela
dagen och inte ens är lite hungrig. Det suger att allt värkar äckligt
och jag mår illa för jag är så jävla sugen på att äta hur mycket
som helst :( Jag älskar att äta ..  hihihi.

Nääää men alltså, nu ska jag dricka det 100ade glaset vatten för
dagen och krypa ner under täcket igen.

Jag saknar Matilda jättemycket och längtar tills imorgon då jag
får träffa henne igen ♥

The quiet scares me 'cause it screams the truth


Jag kan inte sova. 
Hur mycket jag än försöker så går det inte att slappna av. 

Spöken från förr som knackar mig på axeln och roar sig med att se mig 
lida. Monstrena från det förfluta som kicklar mig med sina långa sylvasa 
klor och får det att krypa i hela kroppen på mig. 

Jag försöker att vara den där glada, leende och pratiga tjejen som ni 
oftast ser, jag försöker att hålla huvudet högt och muren orivbar, men det 
finns vissa stunder då krafterna helt enkelt inte räcker till. Det finns vissa 
stunder då mitt skal bestämmer sig för att försvinna ett tag och ta med sig 
all min energi och kämparglöd iväg, och just de stunderna är jag skörare 
än is under våren. 

Det är som att gå ut i värsta snöstormen när det är 30 minusgrader iklädd 
endast t-shirt och ett par byxor, och varje liten snöflinga och vindpust som 
kommer emot dig är en nedlåtande blick, en nervärderande mening, ett 
motstånd i arbetet eller vad som helst. Allting flyger emot dig, alltid träffar 
rakt på din hud och du har ingenting som skyddar dig emot att bli blöt eller 
kall. För varje sekund som du är ute så tar din kropp mer och mer skada, 
tillslut är du så kall så du inte ens kan röra dig utan att det värker och du får 
progblem med att stödja dig på fötterna. Smärtan är outhärdig och paniken 
och hatet mot snön och allting som den vidrör, det vill säga hela din omgivning, 
växer i groteska mängder. 

Och inte ens sedan när du äntligen kommer in i värmen igen blir det
bättre. Snoret vägrar att sluta rinna och din kropp är nedkyld enda in 
till skeletet. När din kropp börjat fått upp värmen kommer en ännu 
värre smärta då du ska bearbeta kylan och försöka få bort den så du 
kan tina upp och bli varm igen. Det börjar sticka i hela kroppen då 
blodflödet börjar komma igång igen och får det att göra så ont så du 
helt enkelt skriker rakt ut. Du vet inte vart du ska ta vägen, du vill 
bara kapa av varenda liten kroppsdel som gör ont och aldrig mera se
den samtidigt som du nästan önskar att din kropp skulle fortsätta 
vara djupfryst så du skulle slippa lida så. 

Du gör ingenom den mest smärtsamma stunden hitills och skriker och 
grinar helt okontrollerat, tills du äntligen har fått tillbaka din kroppstemperatur 
igen. Du sjunker, nöjd och överlycklig, ner i soffan och andas ut. Du tar på 
dig flera lager med mjuka mysiga kläder och kryper ner under en stor filt 
och kan inte låta bli att le av njutning. Du uppskattar varje stund som du får
spendera i värmen, och är så lycklig över att du äntligen lyckades ta dig in 
och igenom all smärta, och tänker för dig själv hur underbart livet egentligen
kan vara. 

Och där ligger du och har det bra och myser i din gosiga värme samtidigt
som du tittar ut genom fönstret och hånar snön som irrar omkring utifrån. 
Där inne är du säker, där inne kan varken kylan eller snöflingorna nå dig
tack vare fönstrena och väggarna som är placerade imellan er. Du är 
osårbar och känner dig som en vinnare då ingenting kan få dig att frysa
och du har allt du behöver inne i ditt hus, livet leker och du skuttar glatt
omkring för att du har den turen att ha ett hus med värme att gömma dig
i. Allting är jättebra och härligt enda tills du tvingas ut i snön igen och 
måste börja om hela proceduren en gång till. 

Jag vill inte behöva frysa så varje gång jag går ut. Jag vill kunna lära mig 
att klä på mig lagomt mycket så jag kan känna mig lika lycklig och nöjd 
även fast jag är ute i kaoset och ständigt blir träffad av miljontals snöflingor. 

Antingen så är jag jätteglad på utsidan men stänger inne ångesten längst in, 
eller så blir ångesten för stor och tar över och stänger in glädjen och inte 
ger den en chans att lysa igenom. 
Varför måste det alltid vara antingen eller? 
Antingen är jag på topp eller på botten, aldrig någonting där imellan. 
Antingen först eller sist, varför kan jag aldrig få komma typ 3:a? 

Spökerna som höll mig vaken varje natt finns fortfarande kvar vid min 
sida. Dock så visar de sig inte lika ofta längre, men vissa nätter lite då 
och då kommer de och håller mig vaken bara för att visa att de fortfarande
finns och tar bort möjligheten för mig att förtränga de. 
Lika så med monstrena som följde efter mig varje steg jag tog under 
hela min uppväxt. Nu för tiden håller de sig på flera meters avstånd, ibland
tillochmed mils, istället för hack i häl som förr, men även de springer ikapp
mig med jämna mellanrum och fällerkrokben på mig längs vägen. Och 
lagom tills skrapsåren de gett mig läkt så tycker de att de är dags att ge mig
nya och sätter då fram foten. 

Allt skit har redan förstört 17 år av mitt liv, kan de inte bara ge sig av nu 
och låta mig få leva och vara lycklig för en gångs skull? 
Jag mår så obeskriviligt mycket bättre nu än vad jag någonsin gjort förr, 
men när minnerna får för sig att attackera mig sjunker jag hela vägen ner
till botten igen på bara några hundradels sekunder. 
De har redan förstört hela min barndom, snälla snälla snälla låt de inte 
förstöra min framtid också. 

I tried to kill the pain
But only brought more, so much more
I lay dying
And I'm pouring crimson regret and betrayal

I'm dying
Praying
Bleeding
And screaming
Am I too lost to be saved?
Am I too lost?

Öppnar ögonen och det första jag får se är att det snöar !!!
Vad fan är det för jävla fasoner?!? Va? Det gillar vi inte ..

Och bloggtorkan som härjar här just nu är inte helt okej den
heller. Antingen har jag inte tid att skriva, ingenting att skriva,
eller så är jag för uttråkad så jag helt enkelt inte orkar.

Öhm, jag har egentligen ingenting att skriva nu heller,
så jag tänker helt enkelt strunta i det! Ja, så blir det.

Nu ska jag leka lite på facebook de sista minuterna innan
de 3 kommande timmarna med engelska börjar.

Jag har sovit,
jag har vart ute och gått och fått friskluft,
jag har druckit en massa,
jag har ätit flera gånger,
jag har tagit tabletter,
jag har legat helt stilla och haft kolsvart och
knäpptyst i mitt rum,
jag har försökt läsa och jag har bara legat,
men ingenting funkar och den jävla huvudverken
är fortfarande kvar!
Och inte nog med det så är den ännu värre!

Så nu ger jag upp och gör det bästa jag kan för att
ignorrera den istället, önska mig lycka till ..

Nu:
- Packa väskan tills imorgon
- Raka hela kroppen
- Ta en iskall/kokhet dusch

Sen:
- Platta håret (om jag orkar)
- Tigga pizza när pappa kommer hem
- Prata med världens finaste i telefonen

Kan något vara mer ointressant än mitt liv just nu?!
Neeeeh, skulle inte tro det va.

Dunkande huvudverk, en känsla av att någon trycker på
båda sidorna vid mina tinningar.
Illamående, yrsel, och ostadig.
När jag ska gå vinglar jag åt olika håll och det känns som
att jag sitter på en båt hela tiden och guppar runt.
Mitt huvud väger bly och jag orkar inte hålla upp det!

Var till läkaren imorse för att bara göra vanlig rutinkoll
eftersom det är första dagen med den höjda dosen av
min medicin. Min puls låg på 108, EHEH. Bättre än i tisdags
iallafall då det var 116. Och pulsen ska egentligen ligga
runt 70 (y) bra där, känns fint.

Men ja iallafall, eftersom att det som sagt är första dagen
med nya dosen så har pappa sjukanmält mig idag, eftersom
att kroppen inte är van och jag är, som ni läste tidigare, helt
fysiskt instabil.

Såå ..  jaa det var väl ungefär det jag hade att komma med.
Jag är så sjuukt jävla rastlös och uttråkad så jag inte vet vart
jag ska ta vägen! Jag kan inte sova eftersom att det bara snurrar
i mitt huvud och jag bara mår illa då jag lägger mig ner, det går
ingenting bra på tv, kan inte koncentrera mig på nått.
Jag tror jag är medlem på precis vart enda jävla spel på facebook
nu också, AJ HÄÄV NOO LAJF! :(

Plugg plugg plugg.
Har suttit i flera timmar och jobbat med min hemsida nu,
börjar äntligen likna något :D är faktiskt riktigt nöjd, hihi.

Ska bara lägga in massor av text, flera "vidaresidor", bilder
och lite småtjaffs sen är jag helt färdig.
Awesome! Fast det får bli någon annan dag för nu ska jag
sova som en jävla idiot och vakna imorgon och vara så jävla
grinig för att natten gått alldeles för fort och vart på tok för
kort, satteeeeh, ni hittar mig i min säng nerbäddad och gömd
mellan mina 4 kuddar och 2 täcken om det ni skulle vilja nått.
GODNAJT!

Jag saknar mitt älskade hjärtegull.
Min nakna lilla skitgris med världens mjukaste och varmaste hud.
Min snygga och grymt heta flickvän som gör mig galen.
Tjejen i mitt liv som är helt felfri och perfekt på alla sätt och vis.
Jag älskar dig Johanna Svahn,
mer än du anar älskling ♥

Guuuuud vad jag är glad nu för tiden!
Idag fick jag v ä r s t a vårkänslan som bubblade i hela mig
och nästan gjorde så jag kokade över och var tvungen att
göra ett litet glädjeskutt!
Det har vart soligt och blå himmel tre dagar i rad nu,
snön smälter och droppar från taket, fåglarna börjar komma
tillbaka och kvittrar glatt, asfalten har kommit fram, och
den är tillochmed torr på de flesta ställena!
De har börjar hacka fram brunnarna under isen också så
allt vatten från all smält snö kan rinna ner.
Och en sak till, klockan är snart halv 6 nu och solen är fortfarande
uppe och det är riktigt ljust ute!!!! ÄNTLIGEN säger jag bara.
Kommer säkert komma mer snö och bli skit igen snart,
men det kan inte förstöra mitt vårhumör just nu, ne-ee!

Jag har det iallafall helt underbart här nere i Skara i mitt
tredje hem, hihi. Just nu ligger min lilla skitgris och snarkar så
sött i sängen med Puppe bredvid sig och Korven i stolen bredvid
min och sover helt djupt, var egentligen meningen att jag också
skulle sova men vaknade efter en timme och bara låg och vred
och vände så kände att jag skulle gå upp innan jag väcker de andra.

Idag följde jag med Johanna till hennes jobb en snabbis för att sedan
ta oss en snabbis in till solariumen när vi ändå gick förbi.
Nysolade och lite brunare än innan begav vi oss hem för att kolla på
resor och mysa en hel del i soffan och sedan gå utåt igen, och den här
gången till Ica för att köpa hårfärg och pizzerian för att, ja det är rätt
uppenbart så behöver inte ens berätta :D

De andra dagarna har vi fördrivit tiden med att vara hos Carro och Micke,
dricka kaffe med Sarah och Matte, festat hos Sarah, ätit flera påsar chips
med dip, vart på Kupan med Carro och Micke och även vart med hennes
pappa på Ö&B! Jaa, kan inte komma på nått mer vi gjort just nu iallafall ..
Aja, skitsamma. Imorgon blir det kanske in till Skövde för att gå på bio
med Sarah och Matte iallafall :D

Nu ska jag röka en cigg till och fortsätta spela spel på facebook innan jag
ska krypa ner en stund bredvid min varma, nakna, snygga flickvän ♥

Jag har det helt bäst här och vill aldrig åka hem igen ._.
Jag börjar reda få panik över att det bara är 3 dagar kvar tills jag ska
sätta mig på tåget igen, kan inte någon bara stanna tiden?!
Jag har aldrig vart såhär lycklig förr.